Hade aldrig innan kunnat föreställa mej hur det skulle vara att gå ÖVER det där jobbiga BF datumet! Jag som trodde att väntan var jävlig från o med vecka 38-39. Det var INGENTING, absolut ingenting(!), mot den här väntan. Nu känns varje dag, timma, minut och sekund otroligt lång och dyster! Man känner att allt bara är onödigt.
Dom säger:
"Njut av dom sista veckorna" - Njuta? Av att bara vänta och vänta och vänta? Njuta när det känns som att det inte kan bli mer trist om dagarna än vad det redan är?...

Idag var jag ju i alla fall hos barnmorskan. Min mage som alltid varit så "liten". Var hela 37cm idag! För 2 veckor sen var den 34. Innan har den växt runt 1cm var tredje vecka. Nu 3cm på 2 veckor! Kanske är en riktig knubbis där inne då?
Efter bm gick jag till moster. Sov till klockan två eller nått tror jag. Sen spelade jag kort med Lucas. Rasmus fick magsjuka, min pappa har magsjuka, mamma var lite illamående förut och Pierre kräktes igår. Men jag, jag har inte minsta lilla känning. Det sägs ju att förlossningen brukar sätta igång vid magsjuka. Bara för att man nästan hoppas på att få den, händer inget. Fast kanske är tur det också, för magsjuka kanske inte är så kul att ha på förlossningen.

Jag ska i alla fall tillbaka till moster imorgon. För det var trots allt roligare att ha något att göra än att bara sitta hemma. Då hamnar jag ju oftast bara här -framför datorn, eller i soffan -för att sova eller titta tv.

Hoppas att du vill titta ut snart älskade lilla bebis. För nu är det inte roligt att vänta längre.