I alla fall har jag kollat på Big Brother nu varje kväll. Känner väl att det är ett otroligt tråkigt program. Men det var ju värt ett försök.

Det är underbart att jag fick en så snäll dotter, som låter mej sova om nätterna och inte skriker mer än till matdags. Men det lär väl ändras med tiden ;)

Hon är i alla fall otroligt älskad! Världens Vackraste Dotter! <3

Men nu börjar man sakna rörelserna i magen mer och mer, och sakna puffarna man fick tillbaka när man klappade magen.

Jag känner mej trygg nu, när jag kan se att hon mår bra. Det är så skönt.

Ibland kan jag undra vad jag hade gjort nu om jag inte blivit gravid, eller om jag hade gjort abort. Jag hade antagligen haft sportlov nu, som de flesta andra i min ålder. Jag kanske hade varit hos Pierre, eller med nån kompis? Kanske hade jag planerat att festa med mina kompisar imorgon? Kanske hade jag bara spelat world of warcraft som vi alltid gjorde förr? Det är konstigt. För ett år sen började jag tröttna på estet programmet. För ett år sen var jag nog med Pierre vid den här tidpunkten. Kanske spelade vi wow då? För ett år sen hade jag inte en tanke på att jag nu, ett år senare, skulle sitta i soffan med en liten, fin, underbar och enormt älskad Tindra vid min sida. För ett år sen var beslutet om Thailands resan precis nytt, och vi såg fram emot att få åka iväg. Jag var så nyfiken på utlandsresan. Resan som mest bara blev dagar i sängen och illamående. Illamående och "matförgiftad" som vi trodde. Men inte var det nån matförgiftning. Det var en Tindra. Jag tyckte det skulle bli så intressant att resa iväg. Nu kan inget i hela världen vara mer intressant än livet här hemma med våran dotter, ingenting!

Nu i efterhand ser jag ju så självklara symptom på graviditeten. Jag var galet trött redan några dagar efter den troliga befruktnings dagen, jag blev illamående, jag blev yr av att gå upp för trappor och kände att hjärtat slog mer. Jag hade ingen ork alls. Undrar verkligen vad som hade hänt om vi märkt att jag var gravid redan från början. Hade vi haft lilla Tindra här nu, eller hade nån fått mej att göra abort? Nej aldrig abort! Det sägs ju att man bara ångrar dom barn man inte får, och det kan jag tro! Jag skulle aldrig byta händelserna i mitt liv mot det liv en "vanlig" 17årig tjej lever. ALDRIG! Åh vad jag älskar att allt blev som det blev! Allt för min dotter, allt.