Helt otroligt att den lilla människan har levt i min mage i ungefär 9 månader! Att hon från början var en liten osynlig prick som nu är en fullt utvecklad BEBIS! Det tog lång tid för mej att förstå att del ett av livets största resa redan var över. För nu i efterhand förstår jag inte vart graviditeten tog vägen. Så som jag önskade den bort i slutet, önskar jag nu att jag hade den kvar en liten stund till för alla minnen. Det är inte längre nån som sparkar och busar i min mage, hon ligger istället här brevid mej nöjd och belåten. Det är otroligt hela allt, att föda barn, att bli mamma.
Mitt största bekymmer under förlossningen var att min lillebror, som tjatar om att han är en "viking" , skulle tycka att nu var även jag en "viking". När hon väl kommit ut så sa jag till mamma att det var så coolt att föda barn. Och det är det verkligen! COOLT

Hon är värd allt våran lilla prinsessa!



Här kommer också en något drogad mamma!