Det är ett år sedan nu i april som, enligt ultraljudsundersökningarna, lilla Tindra "blev till". Jag är tillbaka på min inskrivningsvikt nu. Allt är borta. Visst ser kroppen annorlunda ut, men vikten jag gick upp är i alla fall borta. Det känns konstigt att veta att jag för bara ett år sedan hade helt andra tankar om mitt liv. Jag skulle hoppa av estet/musik i Västervik, och till hösten börja naturvetenskapligaprogrammet i Vimmerby. Jag ville utbilda mej och förhoppningsvis bli tandläkare i framtiden. Jag hoppade av estet, jag sökte till nytt gymnasium, jag kom in på det nya valet, men jag fick ingen utbildning. Jag började inte ens min utbildning. Jag tackade inte ens ja till platsen. Istället var jag hemma, gravid och livet var upp och ner. Sommaren var en berg-och dalbana. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med mitt liv, eller med livet som växte i min mage. Jag var rädd att alla skulle bli besvikna på vad jag gjorde med mitt liv, om jag behöll lilla livet.  Jag kunde inte berätta för någon, fastän jag så gärna ville. Jag hade inte många att bolla tankar och känslor med. Mest bara mej själv. Ibland Pierre också såklart, men valet var ju ändå mitt! Jag valde att behålla, att bli mamma. Det var det bästa valet jag gjort i mitt liv! Trots alla upp- och nedgångar på resan, så ångrar jag inte en enda sekund! Det var meningen att Tindra skulle födas, att hon skulle få komma till oss, trots våran ålder! Visst kommer livet bli lite svårare nu med barn, och visst kommer det gå åt ett annat håll än vad jag tänkt mej. MEN ingen vet om det hade varit lättare som 30-åring! Jag är ung, men jag klarar rollen som mamma. Mamma är inget man bara blir, man växer in i rollen som mamma. Det känner jag att jag har gjort nu. Det är nu allt känns som vardag, precis allt. Det finns rutiner både när det gäller sömn och mat.
Jag vet inte utan Tindra, förstår inte utan Tindra, kan inte utan Tindra, är inte utan Tindra! Hon behövdes för att allt skulle passa. Därför är hon här, för att allt skulle bli perfekt. Det är perfekt. Kunde inte vara bättre!
Gud vad jag älskar henne! Min fina DOTTER!